känslor
Hej. Känns lite som att jag är en av de få som har väldigt mycket ångest och panik över att jorden en dag kommer att gå under, att man bara lever en gång(antagligen), att universum nu håller på och växer och sedan kommer försvinna(som en del tror). Att universum är som någon kraft som dras ut och sedan ihop.
Jag vet inte vad ni tror om mig nu när jag snackar om en massa skit. Men jag har faktisk ångest över det här. Kan ligga i min säng på kvällarna och inse att jag kommer dö en dag, och då kommer den där paniken in i mig.
Varför jag får panik fattar jag inte, alltså livet är något underbart som man får vara med om, och man kan ju inte göra så mycket nu när man lever det, man föds, man lever, man dör. Så är det och inget av det går att ändra på.
En sak tror jag, är att jag inte kan vara med nära och kära, att de ska också dö, att jag inte kan känna kärlek, värme och sånt som man behöver när man lever, av de jag älskar. Att man aldrig kommer få känna kärlek från sin familj och alla vänner, de är nog det som får paniken att komma till mig.
Och det värsta jag kan höra nu i dags läget är oftast när man får höra om att stora kometer kommer att slå in i jorden, att vi i världen har så mycke atombomber så att vi skulle kunna spränga hela jorden, att det sker explosioner på solen. Alltså jag tål inte sånt. Det låter ur töntigt, men sant är det iallafall.
Kommentarer
Trackback
